Idag släppte vi ut Arne And som jag släpade hem i vintras efter att han krupit upp och lagt sig framför mina fötter vid ån i Norrtälje. Han frös så han skakade och haltade lite så han fick bo med ankorna i stallet ett tag. Nu är han frisk och kry så vi släppte tillbaka honom där vi hämtade honom. Han flög iväg så fort så jag hann inte få någon bild på honom och har inte en aning om vem som är vem (de är ju ganska så lika varandra om man säger så). Kommer att sakna Arne And, men jag tror inte att han kommer sakna mig precis. De fick rejält med mat i alla fall innan vi åkte. Han simmade runt i ån hur glad som helst innan jag tappade bort honom bland de andra änderna. Förhoppningsvis har han hittat en flickvän redan så jag slipper oroa mig för honom. Var riktigt mysigt att ha honom i bilen på väg in till Norrtälje, han hade ett hål i lådan och satt i passagerarsätet bredvid mig och tittade ut och snattrade.