Jag älskar gatukonst och i Malmö finns det gott om den. Förstår inte varför ine Stockholm har väggar där gatukonst är tillåten istället för att envisas med inställningen att det är skadegörelse. I Malmö finns det flera ställen där det är tillåtet och det är så roligt att gå runt och titta på vad som dykt upp sedan man var där sist. Annars är ju London och Köpenhamn väldigt bra städer att leta gatukonst i också, klart värt att åka dit bara för det! Den understa bilden på fredsduvan är från Ystad dock, tycker den är grym.
Vad gäller kattungarna så ringde och smsade jag i flera dagar utan att få svar och var så himla orolig för de små. Jag äger dem ju inte längre och jag kan ju inte gäran bryta mig in i ett hyreshus för att ta tillbaka dem även om jag skulle ha velat. Så igår kom det ett mms med en bild på kattungarna i full färd med att leka i de galna köparnas vardagsrum med ett meddelande om att de var så himla söta och att de absolut skulle behålla dem. Jag blev verkligen lättad men vilken konstig familj, som att hoppa in i dr Jekyll & mr Hyde, helskumt. Verkar som kissarna har det bra i alla fall och det är ju det viktigaste men fy fasen vad jag inte vill ha med sådana typer att göra mer.

Om man bortser från att bilens kylarsystem frös sönder när jag var på väg till en arbetsintervju trots mängder av glykol, att vi inte har något vatten för att ledningarna har frusit och det är ungefär 15 grader inne i huset så är det ju rätt fint med snö och kyla... Nu ska jag sluta gnälla, är egentligen det värsta jag vet, så, färdiggnällt! Att hämta vatten i grannars stall, ha hästar som dricker massor av vatten och köra raggartvätt istället för dusch är bara roligt. Ska bara gnälla om en sak till förresten.
Jag lämnade två av kattungarna i sitt nya hem i förrgår, det verkade så himla bra och jag kände mig så nöjd. Efter några timmar smsar de om att en av katterna har kissat i soffan och vill att jag ska hämta tillbaka dem. Här tror jag att de är jättebra folk och så kan de inte ens tåla att en liten kattunge råkar ha en olycka! Jag erbjöd mig att hämta dem mot bensinersättning eftersom jag redan kört 15 mil för att leverera dem utan att de erbjöd sig att betala något för bensinen. Då skulle de behålla dem för att sedan ändra sig och ringa och tjafsa näst morgon om att kattungarna är mentalt störda. Efter att de anklagat mig för diverse konstigheter tex att det är fel på kattungarna på alla möjliga vis, de är störda för att de är rädda, (de fick inte ens ett dygn på sig att anpassa sig till att vara utan sin mamma och sina ordinarie människor), jag har ljugit om deras ålder, de är minsann mist fem månader fast de är födda den 5 november hur i helsike de nu kunde få ihop det, smsterroriserat mig och ringt och pratat en massa konstigheter blir det plötsligt helt tyst fast jag lovat att komma och hämta tillbaka kattungarna. Satt och väntade hela dagen igår på att de skulle höra av sig så att jag kunde hämta ungarna men efter ca 40 heltokiga sms hör de plötsligt inte av sig. Nu får jag inte tag i dem utan sitter istället med ont i magen över att kattungarna är där de inte är önskade och jag inte tycks kunna göra något åt saken. Fy fasen för människor säger jag bara, ibland funderar jag på att bli eremit. Vad ska man göra, jag är så himla orolig för kattungarna och nu får jag inte tag på de där tokiga människorna?! Eftersom de har köpt dem är de ju inte mina längre så jag kan ju inte bara åka dit och kräva att få tilllbaka dem.