I lördags tog jag och Brian med oss vovvarna och åkte till Ulriksdals flower show. Inträdet och parkeringspriset var hutlöst, men det var dock ganska trevligt.
Maia var som vanligt överförtjust, hon älskar lite flottare tillställningar, Lillan ville mest bara bada i fontänen.
Lillan fick i alla fall tillfälle att använda sina nya rosa bajspåsar.
Det var ganska bra väder men ganska växlande, jag hade på mig min älskade gamla quiltade Barbour, känns lite konstigt så här tidigt på året. Ska det verkligen vara höst så här tidigt?
Älskar visserligen hösten men lite konstigt verkar det ju ändå.
Vi hade hoppats på att köpa lite växter men det fanns inte så mycket av den varan, däremot fick man en fruktansvärt tantcool påse från damernas värld när man köpte tidningen. Ska använda den tills den faller i småbitar tänkte jag.


Redan på parkeringen fick hundarna beröm för sina rosetter som de hade på sig dagen till ära, Lillan rosa och Maia lila. Det var killen som tog betalt för parkeringen som tyckte de var fina och Maia tyckte han var en väldigt stilig ung man, hon är svag för smicker. Hon skulle egentligen ha gått på date med Eddie som hon är kär i, men han skulle träffa sin andra hundtjej i Västerås, så han fick kalla tassen av Maia.
Efter att ha varit lite stökiga i början, de är ganska befriade från uppfostran, gick det riktigt bra, inga hundslagsmål eller dylikt, de gick snällt med oss och var bara nyfikna på andra vovvar. Alla tyckte de var så söta.
Vi åt lammkorv med tzatsiki, hundarna fick dela en men brödet passade inte herrskapet, de gillar korv bättre.
Sedan satte vi dem i bilen ett tag och gick på en guidad tur inne på slottet. Var lång kö men klart värt det, vardagsrummet var en tidig 1900-tals designerdröm av bla Carl Malmsten och Milles.
Vi hade tänkt gå på utställningen om kungliga brudbuketter i Orangeriet men det var så otroligt lång kö så vi skippade det och åkte hemåt.
Skulle ha pluggat hela helgen men det verkar inte riktigt bli så. Som vanligt.

Förra veckan var söta Karro, jag och mina hundar Maia, Lillan och Karros flat coated retriever Eddie på utflykt. Blev norra Uppland/Roslagen runt på en dag.
Vi tog bilen och åkte till Mörby slottsruin. Det brukar aldrig vara någon där så vi tyckte det var ett perfekt utflyktsmål att ta med hundarna på. Givetvis var det massor av folk där bara för det. Det började med hundrädda husbilsturister, fortsatte med byggjobbare i ruinen som hade hund och slutade med att vi mötte sisådär hundra människor (lätt överdrivet) på vägen tillbaka.
Ruinen är jättefin och kul att snoka runt i men hundarna var inte så roade av att släpas runt där i koppel så vi åkte vidare mot Österby bruk.
Tog en "genväg", tog ganska lång tid att åka den genvägen får man lov att säga.
Särskilt när kartläsare Karro blir åksjuk av att läsa i bilen, hundarna blev åksjuka av min körning, (begriper inte varför!?) och vägen var mer som en stig än väg.
Vi kom till slut fram till Österby bruk, jag råkade svänga av på cykelvägen mitt framför turistbyrån vilket var lite pinsamt och sedan tog vi en promenad runt bruket.
Sedan fick jag för mig att vi skulle åka till Forsmarks bruk. Tog ett tag att hitta dit också men Maia tyckte det var värt det när hon fick promenera i engelska parken.

Maia är väldigt noga med att det ska vara fint.

Synd bara att jag hade glömt deras koppel så Lillan fick ha ett gammalt rep som vi lånat/stulit från finsta besökscentrum och Maia en bogserlina som koppel. Var tvungen att svänga ihop en lite nödlögn om att det är det hetaste i Paris just nu, med bogserlina som koppel för att Maia skulle ta på sig det. Lillan är inte lika modemedveten så hon nöjer sig med det mesta.
Det är otroligt fint där, till och med lanthandeln ser ut som något som skulle kunna vara med i Midsomer Murders.



Sedan åkte vi vidare till Öregrund som är så sött att man skulle kunna äta upp det. Varför kan inte Rådmansö vara lika fint?
Vi åt pizza på en uteservering på kvällen och åkte sedan hemåt, skönt att det bara var sådär en 11 mil hem...


I närheten av Lohäradsavfarten såg vi ett vildsvin för första gången i mitt liv. Det sprang fortare än vad jag kunnat föreställa mig och var jättestort. Det kändes helt overkligt, det såg mer ut som något konstigt mörkt vidunder i sagan om ringen än ett verkligt djur.
Häftigt att ha sett ett i alla fall!
Vi kom hem gnska sent, hundarna var jättetrötta men Maia tjatade hela kvällen och dagen efter för husse om att hon minsann gått i engelska parken i Forsmark!
(Med den hetaste modeaccesoaren för hundar just nu; bogserlinan).